Upp och ner.......

Jag blir glad av vackra saker......så är det.
Jag blir glad av blommor och gröna blad.
Jag blir glad av nybakat bröd.
Jag blir glad av att bara sitta och dega framför TV:n med min familj.
Jag blir glad av min tramsiga hund och mitt hysteriska marsvin.

Jag blir glad när alla jag älskar mår bra.....

Kanske anser jag själv att mina inlägg är allt för tunnsådda för att jag skall ta upp livets mer allvarliga sidor? Ungefär så här, att om man skriver ett inlägg på en månad (i bästa fall) så känns det fel att rapa upp tråkigheter.
Men faktum är ju att livet är både upp och ner...... För ett tag sedan upptäckte jag en knöl på halsen. Jag blev inte så väldans upprörd, men min man tyckte absolut att det skulle kollas.
Väl uppe på kirurgen på lasarettet stack dom i mig och tog många prover......då började jag bli lite rädd.
Det kan vara cancer, var det besked jag fick, och gick hem med.
Då blir livet så himla skört. Jag grät inte, jag var föör rädd.... Allt med livet kändes värdefullt för den största rädslan av alla är ju att inte längre få vara med!
Att inte få sucka över fönster som skall putsas.
Kakor som skall bakas till skollotteriet :-))
Ogräs som skall rensas och räkningar som skall betalas.

För att inte tala om att skiljas från alla man älskar, sitt barn...... det är outhärdligt otänkbart.

Jag fick beskedet att min knöl INTE innehåller cancer celler, Då grät jag.
Ja, jag kohandlade med Gud....lovade saker som jag inte säkert kommer att hålla (förlåt). Nu försöker jag framförallt ta med mig känslan av lycka över att jag lever och inte behöver vara rädd.
Och nu får jag genast lust att radera det här inlägget.....det känns obekvämt, som ett plagg som skaver...inte alls vackert och lättsamt.....men det får stå kvar.
Jag vet att man inte kan föra över den här känslan av "ny livslust" bara genom att läsa vad någon annan skriver, jag önskar ändå att jag kan. De flesta av oss har så mycket att glädjas över, här och nu.....
Jag är mycket tacksam...så är det :-))
Sköt om er!!!